I'm Arsenalized

Tjenare! 

Jag lovade ett inlägg om matchen mot Blackburn. Men jag ville skriva det när jag dels har tid men också när resultatet lagt sig och frustrationen inte spårar ur helt.

4-3
Yakubu 24', 58'. Song (SM) 50'. Koscielny (SM) 68' | Gervinho 10'. Arteta 33'. Chamakh 84'



Blackburn kom till spel med flera rokarder i startelvan. Coach Kean var piskad att få ett bra resultat efter en hemsk ligainledning. Så även Arsenal. Roversfansen svek en aning då endast drygt 20 000 var på plats minus alla gooners som, som vanligt, var på plats.

Med flera viktiga pjäser tillbaka kom Arsenal med en stark startelva och visst började det bra för oss.

Arsenal XI:
Szczesny, Sagna, Mertesacker, Koscielny, Santos, Ramsey, Song, Arteta, Gervinho, Van Persie (Kapten), Arshavin



Med spelare som debuterande Yakubu och en bjässe i form av Samba var och är Blackburn Rovers aldrig en enkel match.

Robinson, Salgado, Dann, Samba, Givet, Lowe, Formica, Hoilett, N'Zonzi, Rochina, Yakubu,.


Matchen startade bra för oss i Arsenal och Gervinho fick göra sitt första ligamål för Arsenal när han placerade in 1-0 efter bara 10 minuters spel. Men Rovers var tunga, spelade en tuff fotboll och med flera farliga lägen på fasta situationer oroade dom oss. Yakubu gjorde sin debut mot oss och vilken sådan! Ett oerhört vackert mål genom en målkungs vickning med foten fick den store Yakubu in kvitteringen efter 24 minuter. 
Men det var Arsenals halvlek, vi dominerade spelet och förutom fasta situationer emot oss så hade vi kontroll, Artet gjorde sitt första mål med en kanon på bröstet efter en vacker passning av Gervinho. Ett hårt skott i nättaket, bra placerat och vi ledde nu matchen igen! 
Vid detta läga kändes allt all right och det var rikgit skönt att kolla på Arsenal. Något jag fick äta upp.



För i andra halvleken så gick allt åt pipsvängen minst sagt. Vi hade fortvarande kontroll men absolut inte lika tryggt längre. Försvarspelet var under all kritik i mitt tycke. Jag satt hemma i hopp om en seger och märkte mig till och med sjunga Arsenal, far of the greatest teams vid ett eller flera tillfällen... 

Men så på en hörna så studsar bollen förbi alla och via Song oturligt in i mål. Ett självmål som gav hemmalaget luft under vingarna. Kändes onödigt men mest oflyt... Men det skulle bli värre. 

I den 58'e minuten fick nämligen Yakubu ett till läge och återigen fick Szczesny hämta bollen från nätet... Nu kändes det så sjukt tungt att man ville gråta men tro mig, det var inte över än....

För Blackburn spelade plötsligt som mästare, de var i sjunde himlen och älskade att spela boll för tillfället. Men någonstans fanns ändå ett hopp inom mig, jag trodde faktiskt ännu på poäng.



Men just det, såklart ett MEN. För nog tusan lyckades vi med bedriften att göra två självmål i samma match. Och då har vi inte ens Richard Dunne i laget. Sen när händer detta liskom..

Det var en svenska som låg bakom det. En magisk löpning diagonalt med fart a lá Theo så sprang inhopparen Martin Olsson, skolad i Högaborg, förbi Arsenal och från en snäv vinkel får han in bollen. En boll som går på Koscielny som oturligt går sedan i mål. Nu var det nattsvart och jag vet inte vad jag sa men det kan inte varit några väl valda ord direkt... 
Det kändes så fruktansvärt onödigt, dumt, omotiverat... Så Koscielny - tragiskt nog och än värre, det kändes inte förvånande för Arsenal att detta händer. Vi var inte bra nog där men detta får bara inte häna, no doubt about that!

Chamakh byttes in och gjorde ett bra inhopp. I 84'e minuten nickar Marockanen in reduceringen till 4-3 men vi kom aldrig närmare. MErtesacker var sjukt nära, Chamakh var ytters nära att hitta en fri RvP.  Men aldrig tillräckligt nära.

Vi pressade dom hårt sista minuterna och skulle iofs. kunnat göra något mål men icke san icke...

Dock så var det inte där vi förlorade matchen. Vi förlorade pga. tre anledningar enligt mig.

Osäkertheten i laget är en anledning. Det går fort att förlora självförtroende men tar lång tid att få tillbaka det igen sa självaste Wenger. Kanske var vi så nöjda och lyckliga att det gick bra igen att vi tog ut segern i förskott?

Att vi missade lägen att göra 3-1 och då förmodligen stänga matchen. Motivering överflödig, vi misslyckades igen med detta och det är så förajligt...

Vi är för tafatta, för klena och småduttande. Jag vill hellre se Kos' ta i allt vad han har och rensa bollen ut från arenan där än dutta in den i egen kasse. Om så han får felträff och dunkar upp den i eget mål så är det bättre än att nonchalant försöka täcka... Vi måste bli mer kraftfulla, inge mer trams, nu gäller 100% i varje situation, inget finlir i försvaret, rejält och hårt ska det vara.




Målet gav oss en möjlighet att pusta ut och det kändes efter paus ganska lugnt, vi hade matchen och egentligen skapade inte tyskarna så väsrt många superlägen. De hade såklart ett par lägen men då var en storspelande polack ivägen, Szczesny gjorde en kanonmatch.

Men så plötsligt fick Dortmund ett läge, på en drömträff på en slumpchans så pangade Perisic in kvitteringen med bara 2 minuter kvar av ordinarie matchtid. Otagbart för Szczesny och kanske var det ett rättvist resultat i slutändan...

Matchen slutade 4-3 till Blackburn och man såg hur mycket det betydde för dem samtidigt som man kunde se hur otroligt jobbigt och tungt det var för alla Gooners, så väl spelare, ledare och fans.