Cesc och Nasri spelade huvudrollerna!
2011. Två Tusen Elva. Two Thousand Eleven.
Arsenal ligger nu 3a med 2 pinnar mindre än ledande United som dessutom har en match tillgodo.
Hur som haver är det en helt ok position, och chansen till en titel lever i allra högsta grad!
På onsdag ska Arsenal ta sig ann Manchester City och då krävs en prestation lik den vi visade upp mot Chelski. Come on you Gunners!
Ber om ursäkt för eventuella stavfel.
Ta hand om er.
Kommentera gärna!
Arsenalized.
Ja, det är alltså 2011 nu. Vi är inne i ett nytt decennium och på vilket bättre sätt kunde det börja på?
Klockan är 00.00, Jag och mitt kompisgäng är ute och skjuter rakteter och firar in det nya året. En kort stund senare kollar vi efter vad det står i matchen. Jag syftar såklart på Sverige-Kanada i JVM i ishockey. De stora, fula, oshysta, elaka, fuskande Kanada som alltid vinner.. Men inte den här gången, nej vi kollar via Jonas iPhone på SVT Play, och ser att det är strafflägning. Självklart vill vi se och runt denna lilla mobiltelefon, mitt ute vid ett fält med snötäckta fotbollsplaner står 6-7 kompisar och kollar. Jag tror vi hördes klart för när Sverige la in den avgörande straffen, ja då var det glädje. Ni vet hur det ser ut när ett lag vinner en titel och de står i en ring och hoppar och skriker... Så var det, så var det precis. Vi hade armarna runt om varandra och hoppade vilt av glädje. Det kanske låter fånigt, det kanske låter dumt men just då tänkte man inte på någonting annat. Det var bara NU, och en himla glädje att fått se sitt Sverige krossa mäktiga Kanada. Glömmer det aldrig Emanuel, Jonas, Robin, Edvin, Johannes, Thomas, Jonte och alla ni andra som var med!!!
Vad har detta med Arsenal att göra? Jo, för nu i efterhand kan jag klart sätta fingret på det. och med "Det" menar jag - Vad är egentligen en supporter.
Svaret måste vara den där ringen. Den där känslan. Den där glädjen. Nu handlade det om det svenska ishockey landslaget men jag kände samma glädje när jag for runt och hoppade i ren barnaglädje när t.ex. Song gjorde 1-0 mot Chelsea! Att följa ett lag i vått och torrt. Att känna passionen, adrenalinet och hoppet. Att inte vika sig när det går tungt. Och sen glädjen när det går bra.
Malle, en polare till mig sa så här
"Jag har stor respekt för personer som verkligen älskar sitt lag och skulle följa dom även om dom ramlade ur serie efter serie... Jag hyser stor respekt för fansen som finns kvar för Leeds, de som inte lämnade dom när allt gick utför"
Jag kan inget annat än att buga och bocka, för jag hade inte sagt det bättre själv. De är äkta fans, de som inte bara sjunger We love you Arsenal, We do! av ren rutin utan de som verkligen menar det. Det är skillnaden mellan Die Hard Fan och "Jag tycker de är bra så jag GILLAR dom på Facebook".
För att fortsätta på spåret - nya året.
Den 1/1-11 var inte bara den första dagen på året, det var inte bara datumet med 4 av 4 ettor i eller dagen då Mr. Jack Wilshere fyllde 19 bast. För den första januari spelade Arsenal sin första match i det nya decenniumet och vann med 3-0 mot Birmingham.
Grattis Jack. Du är en stor talang, gentleman och lagspelare. Jag är stolt att se dig i den röd-vita tröjan med en kanon på.
Matchen var välspelad av The Gunners som förde matchen i princip från start till mål. Cesc Fabregas spelade tillsammans med Samir Nasri huvudrollen i highlight klippet efter matchen. Klapp-Klapp spel a là CCCP ishockey.
1-0 gjorde Robin van Persie på frispark. Det hade varit ett flertal bra frisparkslägen, bland annat en indirekt frispark efter att Foster plockat upp en hemåtpassning. Målet var kanske inte så vackert som ni föreställer er när man tänker Frispark+RvP+Mål men den gick in. Cesc stod mitt i muren och när skottet kom löpte han undan, ett hål bildades i muren och där placerade vår holländske striker den. Den touchade armbågen på en blå spelare och ställde Ben Foster i målet.
2-0 gjordes av Samir Nasri. Fransmannens placering i det första hörnet var enligt mig ett av höstens finaste mål i Arsenal, den kylan och placeringen var riktigt imponerande.
3-0 gjordes av Cesc Fabregas, eller... Ja det var ett självmål men det kom till efter att Nasri (who else?) väggpassat sig igenom försvaret med hjälp av Fabregas, Cesc sköt men Foster räddade. Returen hamnade på en medspelare och reflekterade på ännu en till Birminhamspelare innan den landade över mållinjen. Spektakulärt och överraskande, men dock ett skönt mål som gav matchen slutresultatet 3-0 och 3 poäng till Arsenal FC!
Klockan är 00.00, Jag och mitt kompisgäng är ute och skjuter rakteter och firar in det nya året. En kort stund senare kollar vi efter vad det står i matchen. Jag syftar såklart på Sverige-Kanada i JVM i ishockey. De stora, fula, oshysta, elaka, fuskande Kanada som alltid vinner.. Men inte den här gången, nej vi kollar via Jonas iPhone på SVT Play, och ser att det är strafflägning. Självklart vill vi se och runt denna lilla mobiltelefon, mitt ute vid ett fält med snötäckta fotbollsplaner står 6-7 kompisar och kollar. Jag tror vi hördes klart för när Sverige la in den avgörande straffen, ja då var det glädje. Ni vet hur det ser ut när ett lag vinner en titel och de står i en ring och hoppar och skriker... Så var det, så var det precis. Vi hade armarna runt om varandra och hoppade vilt av glädje. Det kanske låter fånigt, det kanske låter dumt men just då tänkte man inte på någonting annat. Det var bara NU, och en himla glädje att fått se sitt Sverige krossa mäktiga Kanada. Glömmer det aldrig Emanuel, Jonas, Robin, Edvin, Johannes, Thomas, Jonte och alla ni andra som var med!!!
Vad har detta med Arsenal att göra? Jo, för nu i efterhand kan jag klart sätta fingret på det. och med "Det" menar jag - Vad är egentligen en supporter.
Svaret måste vara den där ringen. Den där känslan. Den där glädjen. Nu handlade det om det svenska ishockey landslaget men jag kände samma glädje när jag for runt och hoppade i ren barnaglädje när t.ex. Song gjorde 1-0 mot Chelsea! Att följa ett lag i vått och torrt. Att känna passionen, adrenalinet och hoppet. Att inte vika sig när det går tungt. Och sen glädjen när det går bra.
Malle, en polare till mig sa så här
"Jag har stor respekt för personer som verkligen älskar sitt lag och skulle följa dom även om dom ramlade ur serie efter serie... Jag hyser stor respekt för fansen som finns kvar för Leeds, de som inte lämnade dom när allt gick utför"
Jag kan inget annat än att buga och bocka, för jag hade inte sagt det bättre själv. De är äkta fans, de som inte bara sjunger We love you Arsenal, We do! av ren rutin utan de som verkligen menar det. Det är skillnaden mellan Die Hard Fan och "Jag tycker de är bra så jag GILLAR dom på Facebook".
För att fortsätta på spåret - nya året.
Den 1/1-11 var inte bara den första dagen på året, det var inte bara datumet med 4 av 4 ettor i eller dagen då Mr. Jack Wilshere fyllde 19 bast. För den första januari spelade Arsenal sin första match i det nya decenniumet och vann med 3-0 mot Birmingham.
Grattis Jack. Du är en stor talang, gentleman och lagspelare. Jag är stolt att se dig i den röd-vita tröjan med en kanon på.
Arsenal - Birmingham
3-0
3-0
Matchen var välspelad av The Gunners som förde matchen i princip från start till mål. Cesc Fabregas spelade tillsammans med Samir Nasri huvudrollen i highlight klippet efter matchen. Klapp-Klapp spel a là CCCP ishockey.
1-0 gjorde Robin van Persie på frispark. Det hade varit ett flertal bra frisparkslägen, bland annat en indirekt frispark efter att Foster plockat upp en hemåtpassning. Målet var kanske inte så vackert som ni föreställer er när man tänker Frispark+RvP+Mål men den gick in. Cesc stod mitt i muren och när skottet kom löpte han undan, ett hål bildades i muren och där placerade vår holländske striker den. Den touchade armbågen på en blå spelare och ställde Ben Foster i målet.
2-0 gjordes av Samir Nasri. Fransmannens placering i det första hörnet var enligt mig ett av höstens finaste mål i Arsenal, den kylan och placeringen var riktigt imponerande.
3-0 gjordes av Cesc Fabregas, eller... Ja det var ett självmål men det kom till efter att Nasri (who else?) väggpassat sig igenom försvaret med hjälp av Fabregas, Cesc sköt men Foster räddade. Returen hamnade på en medspelare och reflekterade på ännu en till Birminhamspelare innan den landade över mållinjen. Spektakulärt och överraskande, men dock ett skönt mål som gav matchen slutresultatet 3-0 och 3 poäng till Arsenal FC!
Highlights:
Arsenal ligger nu 3a med 2 pinnar mindre än ledande United som dessutom har en match tillgodo.
Hur som haver är det en helt ok position, och chansen till en titel lever i allra högsta grad!
På onsdag ska Arsenal ta sig ann Manchester City och då krävs en prestation lik den vi visade upp mot Chelski. Come on you Gunners!
Ber om ursäkt för eventuella stavfel.
Ta hand om er.
Kommentera gärna!
Arsenalized.
Kommentarer
Trackback
