I'm Arsenalized

Glad Påsk, eller inte sett till oss Arsenalsupportrars ögon men dock


Jag är själv relativt ny hemkommen, då jag anlände i min hemstad Borlänge igår kväll efter en fantastisk helg i Huskvarna med massor av ungdomar. Nog om det men vill ni kolla mer om det så kolla tredagar.se

Arsenal FC nu.

Jag tänkte dela in den här inläggs-serien i tre delar. Det kommer börja med Wenger för att sedan gå över till Klubben och sedan avsluta det hela med laget, framtiden och reflektioner. Har ni synpunkter så kommentera gärna.

Arsene Wenger


”Wengers spelarkarriär är relativt anonym. Han började spela amatörfotboll som försvarare eller libero för olika mindre franska klubbar, samtidigt som han studerade på Strasbourgs universitet där han tog ekonomie kandidatexamen 1974. Wenger blev proffs 1978, då han skrev på för RC Strasbourg och gjorde sin debut mot Monaco.

Sedan 1996 är han tränare för det engelska storlaget Arsenal FC. Wenger skrev den 9 juli 2007 på kontraktet för ytterligare tre år för Arsenal FC. Arsène Wenger har gjort många bra köp av fotbollsspelare, t ex Patrick Vieira, Thierry Henry, Francesc Fabregas, Bacary Sagna, Alexandre Song och Fredrik Ljungberg. Arsène Wenger anses nu vara en av världens bästa fotbollstränare

Wenger talar sex olika språk: franska, tyska, engelska, italienska, spanska och japanska.”

Det är den korta text vi hittar på wikipedia.se angående Wenger. Kollar vi upp det på engelska ser vi:

“Arsène Charles Ernest Wenger, OBE^[2] (French pronunciation: [aʁsɛn vɛnɡɛʁ]; born 22 October 1949 in Strasbourg), commonly known as Arsène Wenger, is a French football manager, who has managed English Premier League side Arsenal since 1996.^[3] He is the most successful manager in the history of Arsenal in terms of trophies and is also the club's longest-serving manager.^[3][4] Wenger was the first non-British manager to win the Double in England, having done so in 1998 and 2002. In 2004, he became the only manager in FA Premier League history to go through the entire season undefeated. Wenger is widely regarded as one of the world's best managers after the success he has enjoyed at AS Monaco and Arsenal. He has been dubbed the "miracle worker" by former Arsenal vice-chairman David Dein, for his visionary management skills and achievements in football.^[5] Wenger has a degree in electrical engineeringand a master's degree in economics^[6] from Strasbourg University and is fluent in French, German and English; he also speaks someItalian, Spanish and Japanese.”

Nu undrar ni kanske varför jag kopierar in en text från Wikipedia… Det ska jag förklara för er.

När AW eller The Boss tog över Arsenal FC 1996 var det många som var skeptiska till hans faktiska förmåga. När han sedan vann dubbeln och blev utsedd som årets tränare 1998 var det tydligt hur mycket alla gooners älskade Lé Proffesor. Sedan tog det 4 år innan vi vann igen, 2002 hade vi en underbar eftermiddag på Wembley där Freddie Ljungberg gjorde ett magiskt mål i FA-cup finalen mot Chelsea. Efter det året skulle vi sedan få uppleva en tid där Arsenal skulle dominera fotbollen i England och var mycket möjligt det bästa laget på planeten Tellus. Ett lag lett av en fransman med namnet, just det, Arsène Wenger. Tiden gick, vi var oslagbara 03/04 och allt var gröna ängar och solsken. 2006 vann vi FA-cupen igen efter att Wengers dåvarande lagkapten Patrick Vieira lagt in en enromt skön straff. Sen då? Ja ni…

Efter regn kommer solsken, går den att vända upp och ned? Är det så att vi, The Arsenal, nu får uppleva 7 svåra år för att sedan få vinna? Vem vet…
För efter 2006 skedde två saker som enligt mig gjort att vi nu har varit titellösa i sex år (!). Klart vi kan vinna än men då ska United förlora alla sina och chelsea enbart vinna en och det är mot United och dessutom ska vi spela ut varenda lag, inklusive just Man Utd.

Vad hände då?

1. Generationsväxling
2. Emirates Stadium

Båda dessa saker är fruktansvärt uttjatade… Alla vet vi om vad det betyder att byta arena. För det första kostar det skjortan och för det andra tar det tid att acklimatisera sig på allvar. Det har gjort att många lag gått ner sig totalt men vi har lyckats hålla oss där uppe i toppen, enormt mycket tack vare Wenger.

Gerationsväxlingen då, även den uttjatad bland bloggar, media och anndra källor. Så jag ska inte gå för mycket i detta heller förutom en sak som de flesta glömmer

Vi lyckades gå igenom en generationsväxling på ett bra sätt, Wenger har lyckats hitta ungdomar och dessutom lyckats få dem att vara i ett lag som är bland Englands fyra bästa lag varje år.

Men det är så hemskt romantiserat. Detta tar emot, jag tycker verkligen inte om alla idioter som leker experter angående allt, nej det tar emot att kritisera Arsenal. Ett lag jag älskar. Det samma med Wenger, han var kung och nu är han inte ens bra nog för championship? HÅLL KÄFTEN ERA IQ-BEFRIADE KIOSKMONGOS! Det räcker nu.

Men sanningen ska fram, jag har även jag tvekat angående Wenger jag också. Han har skapat en aura kring sig som är svår att rubba men sex år utan titel är för länge. Tyvärr Wenger men även ajg som är en stor supporter av dig måste säga det. Det har varit ett par misslyckade år nu, vi måste ändra detta. Men innan ni spottar ut från fönstret, kom ihåg att dra upp persiennen.

Varför är det romantiserat? 

Wenger har alltid älskat att spela med unga talanger men när Gunners var som bäst blandade han det också med äldre tongivande spelare, som till exempel Adams, Bergkamp och Pires. När vi således kom in i en tuff generationsväsling 06 gjorde han ett misstag enlgit mig. Han skapade ett ungt lag utan ledare och utan pappor. Förstår ni vad jag menar? Varför blev Ljungberg så bra eller varför blev Fabregas så bra? Jo, eftersom de inte behövde spelas in i ett topplag utan ledare och stjärnor. Nu är Cesc 23 år och är ledaren i laget. RvP är som en pappa i laget, han är inte ens 28 bast. Det är inget fel på att ha ett ungt lag men problemen kommer när talanger ska se upp till andra talanger, det blir en jobbig konstruktion. Wenger har också sagt att Arsenal skulle pika 09/10 alternativt 10/11. Men nu har vi fortvarande inte fått någon titel, vi har varit nära men aldrig vunnit. 

Tolka mig inte som en gloryhunter eller trophywhore. Utan tolka mig i första hand som en vanlig supporter som älskar mitt lag men också som en realist. Det krävs ingen raketforskare för att förstå att Wenger skulle bli kritiserad om han gick sex år utan att lyfta en pokal. Och nej, Emirates Cup räknas icke. Det som många dock glömmer och missar är att de kritiserar Wenger på fel grunder.

Som att han vore en dålig coach eller att han inte vet vad som krävs för att vinna eller att han inte är en vinnare. Wenger är en vinnarskalle av RANG, jag kan inte tänka mig någon annan förutom Sir. Alex och Mourinho som har vinst inplanterat i varenda tanke. Att han vore en dålig tränare är ett skämt, han har lyckats få Arsenal att vara så bra varje år med en keeper som Almunia och med spelare som inte ens var födda när han var tränare i AS Nancy (1984-1987).




Wenger har dock två stora problem, och det är dessa två som gör att han ofta kritiseras och blir häcklad av egna ”fans”.

Stoltheten och vinnarskallen.

Läs de två orden och hitta någonting negativt med dem.. Inte enkelt va? Det är av den enkla anlednignen att det egentligen är två fina ord som alla vill ha. Dock har Wenger lite väl mycket av dessa. 

Wengers vinnarskalle har gjort att Arsenal är där dom är idag, att vi är världens top 10 bästa lag och att vi alltid ses som ett jobbigt lag att möta. Vilket såklart har gjort Wenger stolt. Han har märkt att hans revlutionerande sitl med att spela ungt alltid fungerar. Det är här de två nyckelorden krockar.

Filosofin fungerar, den är oerhört underhållande. Vacker fotboll där man alltid gör mycket mål och spelet är underbart. Unga talanger som spelar ihop sig och ska konkurrera bland de bästa. Det är en stor halvsanning, vi vinner för det mesta men vi vinner inte titlar och vi är inte DET BÄSTA, vi är bland dem men inte numero uno.

Men Wengers stolhet vägrar han svälja, han vill inte se sig besegrad. Han tror stenhårt på sin plan och vägrar ta ett nederlag. En dag kommer det lyckats men istället för att försöka förbättra eller förändra planen fortsätter han köra vidare.

Han kör på en väg fylld av kritiker men han har huvudet högt, han kör på en väg fylld med tvivel men han kör bara över dom, han kör och kör men tillslut tar vägen slut. Och när han tittar tillbaka på dessa år utan vinster, tror du han kommer skratta eller gråta? Han kommer gråta…. Han kommer se alla som hatade honom och kunna peka finger och visa att han var världens bästa manager, att han kunde göra vilka spelare som helst till toppspelare. Men han kommer gråta över att se alla fans tro på honom för att sedan se sitt lag förlora. Han kommer va så frustrerad över alla missar och felsteg laget tagit. Han kommer alltid kunna ha huvudet högt, jag älskar Wenger. Han kommer alltid vara stolt över laget och hans egen prestation men jag lovar er en sak mina vänner.

När vi slår sönder saker hemma i frustration, när vi skriker oss hesa för att försöka få vårt lag att vinna igen, när vi går och lägger oss och är så djupt besvikna och arga. Både på laget, oss själva och Wenger.

Då är Wenger 10 gånger värre. Jag kan lova att han är så arg att han säkerligen varit en riktig skitstövel hemma och att han gått och lagt sig utan att säga ett ord. Att han varit förbannad på sig själv, att allt han ville var att laget han själv skapat skulle vinna. För deras, för fansens  skull. Wenger blöder Arsenal och så kommer det alltid vara.







Ingen är perfekt, och en dag kommer vi få en ny manager. Det är redan klart.

Den stora frågan är inte om utan när?

Kommer Wenger våga bryta upp sin plan och värva in större namn och sälja en del som aldrg blev vad han hoppats *host, denilson, host* Eller kommer han fortsätta vara envis och köra vidare på en väg som just nu är i en så djup tunnel att de flesta resenärerna inte ser ljuset.. Wenger kanske intalar sig själv att ljuset finns där borta men gör det? Och om inte, vem ska då ta över? Vem är kvalificerad nog för jobbet och vem skulle Arsenal på allvar dundera över? Glöm Mourinho… Det är mer troligt att det blir en Coach Carter variant.

Wengerfrågan är omöjlig att lösa, det kommer alltid finnas fans för honom och mot honom. Oavsett vad ni är så hoppas jag ni tänker på detta.

Innan ni kastar stenen, kolla noggrant runt omkring er… Träffar ni glaset är allt förstört…

Jag är för Wenger men om han låter sin egen stolthet gå över laget och klubben själv är jag beredd att fundera på vad som ska hända.

Jag är betydligt mer på iden om att vi behöver få in en ny röst i omklädningsrummet, att kanske Pat Rice kan kliva åt sidan och ta in en Adams kanske?

Jag hoppas detta inlägg inte har spårat ur totalt och at jag fått fram någorlunda klarhet i vad jag anser om Wenger.





Jag avslutar denna del med att informera er om att Wenger var Libro när han själv spelade fotboll. Vem hade kunnat tro det?

Ha en underbar dag, nästa del kommer inom några dagar.

Arsenalized.